Muslimhatarna

Varifrån kommer det brinnande muslimhatet?

Religionsexpert Mattias Gardell ser flera likheter med judehatet.

Avsky och förakt slår mot tegelväggarna i Newcastle centrum.
”Fucking muslims: Off our streets!”
Demonstranterna i English Defence League ser sig själva som försvarare av Englands kultur, moral, kvinnor och barn.
Omkring hundra aggressiva högerradikala demonstrerar i protest mot att brittisk polis och media enligt uppgift ska ha iscensatt en stor mörkläggningsoperation i syfte att tysta ner övergrepp på barn begångna av muslimer.
”Du vet att det sker – det gör vi också”, står det på baneret längst fram i marschen.
Hotnivån är förhöjd. I mitten av tåget, flankerad av beväpnad polis, går en kortsnaggad 52-åring med alldagligt utseende och stöddig attityd.
Alan Spence växte upp i Newcastle på 1970-talet, och leder nu Newcastle-divisionen English Defence League.
– Det kommer ett inbördeskrig förr eller senare. Du kan inte ha en så stor andel flyktingar och utbredning av islam utan att det blir konflikter, säger Spence.
”Stick your fucking islam up your Ass! ropar folk.
Spence ser ingen anledning att dämpa dem.
– Vad ska jag göra? Ska vi ropa slagord med friskrivningsklausul på slutet?

Överallt på vår resa genom Europa möter vi samma brinnande hat: Islam hängs ut som en ondskefull ideologi. Muslimer är terrorister, kriminella, medlöpare eller snyltare på välfärdsstaten. Rasister, kvinnomisshandlare, rovdjur och pedofiler. Onda människor.
Hur blev det så?
Det började med Berlinmurens fall, säger Mattias Gardell, professor i religionshistoria vid Uppsala universitet och författare till boken ”Islamofobi”.
Som han ser det har den islamofobiska idéläran funnits i århundraden.

– Den kom i mindre vågor i samband med den iranska revolutionen, Hizbollah och oljekrisen. Men det var först när kommunismen föll som det islamistiska hotet återvände och ersatte den kommunistiska faran som dessförinnan haft rollen som enande symbol.
Den 11 september skruvades tonläget upp ytterligare. Då flammade det latenta hatet upp på riktigt, menar Gardell.
– På många sätt kan vi jämföra det med antisemitism, där det också finns en lång tradition som emellanåt flammar upp på nytt beroende på vad som händer i världen. På samma sätt fick islamofobin ny legitimitet till följd av kriget mot terrorn, säger han.

En annan förklaring är upplösandet av de moderna välfärdsstaterna, enligt den svenske professorn.
– Efter murens fall kommer en global våg av nyliberalism som förändrar de Västeuropeiska välfärdsstaterna i grunden. Folkhemmet privatiseras. Vi ser en väldigt snabb ökning av klyftan mellan fattiga och rika, de som tjänar på det nya systemet och de som förlorar på det. Nationalister och propagandister associerar dessa förändringar med de muslimer som de plötsligt ser i sina egna länder, säger han.
Förut talade vi om turkarna, jugoslaverna, iranierna, irakierna och araberna.
– Men när kalla kriget tog slut blev dessa invånare, många av dem medborgare som bott här i generationer, istället förknippade med islam. Muslimer framställdes som ett imaginärt och negativt laddat, kollektivt hot mot Europa. De blev en symbol för nationalstatens svek. Det strider mot fakta, för alla vet ju att det inte var muslimer som styrde våra länder. Det var inte de som sålde ut allmännyttan, inte de som införde en nyliberal politik. Men det var de som fick skulden, säger Gardell.

Är muslimerna de nya judarna? Det kan man absolut säga, men det beror på vad man menar, säger religionsforskaren.
– Antisemitism och antimuslimsk rasism har väldigt tydliga paralleller och likheter, men också en del väsentliga olikheter. Till exempel föreställningen om att muslimer ljuger för icke-muslimer i syfte att flytta fram sina positioner; man använder termen ”taqiya”. Det är ett direkt inlån från den antisemitiska idétraditionen. Man talar om den inkännande juden som gömmer sin onda natur bakom sin falska mask. Judar anklagades för att vara såväl ultrakapitalister och kommunister. Rädslan för de väletablerade judarna och den östeuropeiska strömmen av judar la grunden till flera av fackförbunden.
I dag är det muslimernas tur att bli dubbelt anklagade.
– Å ena sidan har vi de saudiska prinsarna som äger all olja och är superrika. Sedan har vi de muslimska massorna som invaderar våra länder, stjäl våra jobb och för med sig allt möjligt förfall och kriminalitet. Det skapas en föreställning om att alla muslimer samarbetar i en ondskefull sammansvärjning med ett globalt kalifat som mål. Konspirationsteorier om att de står i förbund med korrupta krafter inom icke-muslimska ekonomiska, politiska och intellektuella toppskikt som öppnar gränserna för muslimsk invandring, säger Gardell.

Vem är den typiska muslimhataren? I Sverige visar studier att det är ”Medelsvensson”.
– De bor hellre på landsbygden och på mindre orter än i storstäder, gärna där det bor få eller inga muslimer. Islamofobin fungerar absolut bäst där det inte finns några muslimer i närheten över huvudtaget, säger Gardell.
Muslimhatare har det inte sämre ställt än genomsnittet. Ofta lever de i stabila heterosexuella parförhållanden och trivs med sina liv. Och de är i regel säkra på att deras barn kommer att få det sämre än de själva.
– De upplever att de är på väg att förlora, även om det inte är sant rent objektivt. De fylls med oro över allt de läser om muslimer som våldtar, är kriminella, som spränger sig i luften och hotar tryggheten de värnar om. Det är människor som betraktar sig själva som goda medborgare, som säger att de är för yttrandefrihet och att flickor ska kunna gå ut utan att bli våldtagna. Åsikter om att antimuslimer är ondskefulla, att det handlar om någon slags demonisering, får man vara väldigt försiktig med, säger professorn.

Dagens muslimhat springer inte ur brist på information, resonerar Gardell. Det handlar snarare om att fakta skjuts åt sidan, bland annat av alternativa medier och politiker.
– De som läser på sajter som Breitbart News eller Avpixlat får bara en viss typ av nyheter varje dag. De fokuserar mycket på kriminalitet, men bara lagbrott som har begåtts av personer med mörk hy, särskilt muslimer. Man förmedlar en bild av att civilisationen i väst håller på att duka under för islam och muslimer, och om ingenting görs nu för att rädda den, så kommer det att vara för sent.
Om du öppnar upp för att tro på en sorts ”alternativ fakta”, öppnar du dig även för andra typer av ”alternativa fakta”, enligt professorns uppfattning.
– Till exempel att klimatförändringarna inte beror på människan – något som strider mot all samlad expertis.
Här handlar det återigen om starka krafter som i USA just nu företräds av landets högsta ämbete som struntar fullständigt i alla kontrollerbara fakta, och istället baserar sig på känslor och åsikter. Vi lever i ett tyckarsamhälle, där en åsikt väger lika tungt som en faktabaserad forskningsrapport. Vi ser hur det antimuslimska går hand i hand med en sådan inställning.

Islamofobin har växt fram som det största hotet mot den fria demokratin vi har idag, menar Gardell.
– Med hänvisning till den suspekta muslimska fienden står många idag beredda att acceptera att den demokratiska rättsstatens grundläggande principer åsidosätts. De vill införa nya antiterrorlagar där man accepterar tortyr under förhör, mer övervakning, att man kan dra fördel av hemliga bevis och hemliga vittnesuppgifter.
För att förstå den här utvecklingen måste vi ta det emotionella, affektiva perspektivet i denna variant av populistisk ultranationalism, tillägger han.
– Gyllene Gryning och Jobbik är klockrena fascister, men Orban, Trump, Putin och Sverigedemokraterna är protofascister: Alla nödvändiga element för att en fascism ska kunna utvecklas finns där, men de har ännu inte ombildats till renodlad fascism.
Vi står inför samma fråga som på 1920- och 30-talet: Hur ska en demokrati kunna försvara sig mot en demokratiskt vald antidemokrat?

I Newcastle drar en kvinna i hijab barnen tätt intill sig, innan de försvinner in i en butik.
Alan Spences blick sveper från sida till sida, han är ständigt på sin vakt.
– Jag är ett utpekat mål när jag anordnar demonstrationer. Jag har blivit attackerad av vänstern och av muslimer, de har försökt hugga mig med kniv. Jag blev varnad av polisen efter Charlie Hebdo-attacken, och jag fick samma varning av antiterrorenheten, att jag kunde vara en måltavla, berättar Spence.

2012 kunde Alan ha dött i ett blodbad. Sex extrema islamister var på väg till en EDL-demonstration i småstaden Dewsbury.
– Vi blev klara tidigare än planerat. Det räddade oss, annars hade vi sprängts i bitar, säger Spence sammanbitet.
Islamisternas bil stoppades i en rutinkontroll. När polisen öppnade bagageutrymmet fann de hagelgevär, svärd, knivar, en spikbomb och en rörbomb.
– De planerade att mörda EDL-aktivisterna. Min fru och dotter var där. De blev rädda och deltar inte längre i demonstrationerna. Men jag låter mig inte skrämmas.
Alan Spence förtydligar:
– Om jag inte fortsätter vinner de. Det kommer inte att hända.

Reporter

STIAN EISENTRÄGER/VG