Den nästa Le Pen
Franska Marion Maréchal-Le Pen, 27, är mjukare än sin morfar Jean-Marie Le Pen.
Men vassare än moster Marine.
NOVEMBER 2016: Om vi inte redan visste, hade vi kunnat tro att det var en popstjärna som kom gående över den franska landsbygden under en stjärnklar himmel, med blont, fladdrande hår, bruna skinnstövletter och ett guldsmycke runt halsen, tätt följd av ett tv-team och en livvakt.
När tidningar skriver om henne framhåller de alltid hennes ”glamorous good looks”. Så snart folk får syn på henne bryter applåderna ut. En äldre man ropar hetsigt:
– Bravo, Marion! Bravo.
Många ber om en autograf.
Stämningen blir hetsigare och hetsigare. Hon ler hela tiden. En kvinna lägger armen om henne och tar en selfie.
Systerdottern till Front Nationals ledare Marine Le Pen kallas ”The poster-girl of the French far-right” och ”Det unga hoppet om ett pånyttfött Europa”.
Det finns de som spår att 27-åriga Marion Maréchal-Le Pen kommer försöka ta över makten i det parti som senare slogs om presidentmakten i det franska valet. Hon går in i en lokal i Fougères i nordvästra Frankrike, där närmare 1000 vita män och kvinnor har samlats för att höra henne tala om jihadister, terror och muslimer – samma kväll som Donald Trump svärs in som USA:s 45:e president.
En man ropar till henne genom folkmassan, med spjuveraktig och flörtig röst:
– Strunta i det här, Marion! Följ med mig hem!
Folk ler runtomkring. Det gör även Marion.
– Jag kan inte. Det står 800 människor och väntar på mig.
Hon skickar en slängkyss och försvinner nerför den röda mattan.
– Donald Trumps seger var psykologiskt viktig. Den gav oss vind i seglen under valrörelsen, säger Marion Maréchal-Le Pen till oss två timmar tidigare.
– Jag tror att vi kan vinna. Och om det blir så, kommer vi ta upp EU till diskussion och förändra flyktingpolitiken radikalt.
Hon fortsätter:
– Europa har inte lyckats med invandringen. Inte enbart för att Europa inte kan, utan för att Europa inte vill. Vi måste skydda vår kultur och identitet. En del politiska ledare menar att europeisk kultur är oviktig för människor från andra kulturer. Nationella Fronten håller inte med.
Hennes ansikte blir fokuserat och allvarligt.
– Utländska kriminella måste lämna landet. Och fiender till Frankrike ska förlora sina medborgarskap.
22 år gammal blev Marion Le Pen Frankrikes yngsta folkvalda politiker någonsin. Hon har alltid talat väl om sin moster i offentligheten, men politiska kommentatorer menar att Marion allt mer låter som sin morfar Jean-Marie Le Pen, ”Republikens djävul”, grundare och tidigare ledare av Nationella Fronten. Mannen som för alltid kommer att bli ihågkommen för sitt uttalande om att gaskamrarna i Nazityskland under andra världskriget bara var en liten detalj.
LE PEN
Förut tyckte hela 65 procent av befolkningen att Marine Le Pen företrädde ett nationalistiskt och rasistiskt högerextremt parti, idag är 43 procent av den åsikten.
Lika många menar att hon representerar ett patriotiskt högerparti starkt kopplat till traditionella värden.
Partiet grundades 1972 och leddes av Jean-Marie Le Pen fram till 2011, då hans dotter övertog rollen.
Partiet har varit ökänt för sina antisemitiska, rasistiska och homofoba värderingar.
Partiet vill bevara Frankrikes seder och bruk, och har en nationalkonservativ kultur och värdegrund. De förfäktar ”nationell suveränitet” och är därför motståndare till Frankrikes medlemskap i EU. De är också för dödsstraff.
Källor: Wikipedia, VG och Dagsavisen.
Efteråt har Marine Le Pen ansträngt sig för att göra Nationella Fronten mer rumsrent, en medveten strategi för att locka nya väljare. Det är därför du kan se henne klappa katter och hundvalpar på sin egen blogg, och höra henne prata om ett ”vänligt, fredligt Frankrike” alla terrorangrepp till trots.
Medan Marine höll sig i bakgrunden, trädde Marion fram i offentligheten.
– Om vi inte tar död på islamismen, så dödar den oss, om och om igen, sa hon.
Marine har inte deltagit i debatten om giftermål mellan homosexuella. Marion har däremot talat om det med förakt:
– Om du godkänner äktenskap mellan homosexuella, varför inte också månggifte?
Mest uppmärksamhet väckte Marions åsikter om abort:
– Fri och obegränsad abort bör förbjudas.
Efteråt gjorde mosterns högra hand, rådgivaren Florian Philippot, ett uttalande om att Marion var ”ensam” och ”isolerad” inom partiet gällande den åsikten.
– Marion är råare och hårdare än mostern, säger journalisten och författaren Simen Ekern som har träffat Marine Le Pen vid flera tillfällen, och skrivit om europeisk högerpopulism i böcker som ”Européerna”.
– Nationella Fronten har alltid strävat efter att hitta balansen mellan att uppfattas som en konventionell politisk rörelse, utan att gå miste om sympatier hos dem som söker något mer radikalt, säger han.
– Det har alltid funnits en del spänningar mellan Marion och mostern, och inte minst Florian Philippot som mejslade ut strategin att göra partiet mer lättsmält och mindre skrämmande. Marion är inte så rädd för att vara skrämmande. Hon har förstått att en del av väljarna har blivit mer öppna för en hårdare linje mot islam.
Marion och Marine väljer olika teman. Medan partiledaren har fokuserat på EU, ekonomi och fler jobb under de senaste åren, talar Marion om kultur, identitet, civilisation och etnicitet. På så vis har hon allt gemensamt med den identitära rörelsen som sköljer över Europa just nu. Flera av hennes rådgivare och sociala medier-experter kommer i själva verket också från extremistiska, identitära grupperingar.
– Jag har intervjuat unga italienare som utöver att vara militanta motståndare till islam, talar om familjevärderingar på ett sätt som får dem att låta som 80-åriga KrF-väljare (Kristelig Folkeparti), säger Ekern.
– Det har kommit en ung generation européer som är mycket mer konservativa på flera sätt. Detta är tidvis främmande för Marine Le Pen. De här unga människorna dyrkar Marion. Dels för att hon är ung, men också för att hon är rapp och fräck i debatter, vilket lockar en skara som haft för vana att se politik som något tråkigt. I Marion ser de ett nytt sätt att vara en vass politiker på.
Ekern menar att Marion möter tidsandan bättre än Marine på flera punkter.
– Samtidigt som Marine har hållit på med sitt avdemoniseringsprojekt, dyker Donald Trump upp i Vita huset, och Geert Wilders pratar om att förbjuda Koranen och säga nej till islam i Nederländerna. Det har hänt saker som gör att det säkert finns folk inom rörelsen som tänker att det är ett tecken i tiden att vi kan gå lite längre än Marine tillåter. Det tror jag att Marion är ganska bra på att fånga upp. Detta kan vara fröet till en konflikt mellan dem som kan växa sig större, särskilt om valutgången blir sämre för Marine än vad anhängarna hoppas på.
Kommer Marion att våga utmana henne?
– Nationella Fronten gör partiets bästa val någonsin. Jag tror hon inser att det är bättre att surfa på vågen och se vad som händer efteråt. Samtidigt är det viktigt för henne att positionera sig som lite vassare, så att folk inte bara ser henne som en ny, kvinnlig Le Pen: ”Jag är ingen kopia av henne, jag har också en del annat att bjuda på”. Marion kan ju kandidera i valet om 20 år och fortfarande vara en ung presidentkandidat. Hon har inte direkt ont om tid.
I Fougères pratar vi med Marion om konflikten med mostern, något hon gärna avdramatiserar.
– Små oenigheter. Först och främst privata, inte politiska. Jag tror det är helt normalt i ett stort parti. Alla kan inte vara eniga om allt i varje ögonblick. Det viktigaste är att vi är överens om politikens huvuddrag. Vi älskar båda vårt land.
Du liknas vid din morfar?
– Jag har inga problem med att bli jämförd med Jean-Marie Le Pen. Han var en stor politiker och en fantastisk talare. Jag är den kvinnliga versionen av honom. Men jag bedriver politik för Marine Le Pen. Det gör jag för att jag tror på henne. Både på hennes kraft och hennes uppriktighet.
Vi frågar varför hon har blivit så populär bland unga.
– Jag antar att de kan identifiera sig med mig. Jag är själv ung och mina åsikter ligger i tiden: Respekt för det förflutna och för kulturen. En brinnande önskan om att försvara franska intressen. Det engagerar alla i min generation. Vi är en generation som lider på grund av globaliseringen och den kulturella instabiliteten som har uppstått. De unga behöver få känna sig stolta över att vara fransmän och över vår fantastiska historia.
Vad tänker du om att bli kallad för extremhögerns nya stjärnskott?
– Stjärnskott?
Hon skrattar.
– Jag ogillar dessutom uttrycket extremhöger. Vi godtar inte den stämpeln inom Nationella Fronten. Vi har faktiskt aldrig accepterat den. För det refererar till något auktoritärt och antidemokratiskt, och det överensstämmer inte med vårt partiprogram.
Nationella Frontens framgångar firades av högerextremister över hela Europa.
– Som jag sa är Nationella Fronten långt ifrån extremhögerns ideologi.
– Ser du dig själv som patriot eller nationalist?
– Jag är en patriot. Vi har nationalistiska inslag, men inte i betydelsen krig eller utanförskap. Vi vill samarbeta med våra gelikar i USA och Europa, till och med i Ryssland. Men vi vill att det ska leda till det bästa för det europeiska folket.
När du vill slå vakt om gränserna och göra fransmän stolta över sitt land, kallar en del dig för rasist.
– Det är extremt chockerande. Det är en moralisk fördom med avsikt att förhindra att vi för en politisk debatt. Det är en taktik som franska vänster har använt sig av i åratal för att destabilisera och marginalisera oss. Att vi älskar vårt land betyder inte att vi hatar utlänningar. Vi är inte rasister. Man kan komma från utlandet och bli fransk, men personen i fråga måste respektera vår kultur, våra traditioner och vårt språk. Att bli fransk ska vara en ära.
Du pratar ofta om värden, kultur och civilisation, kan du utveckla?
– Det är viktigt att komma ihåg att innan EU blev en politisk och ekonomisk intressesfär, var Europa först och främst en civilisation influerad av kristendomen, grekisk filosofi och det antika Roms lagar. Alla länder har naturligtvis sin historia, men detta arv har vi gemensamt. Dessvärre hotas vår kultur och vårt sätt att leva av massinvandring och radikal islam, säger Marion Le Pen.
När dörrarna öppnas för henne till lokalen i Fougères händer något vi bara har sett vid valkampanjer i USA. Folk kliver upp på stolarna. De viftar med flaggor och ropar: ”Marion, Marion!”.
En man virar den franska flaggan runt halsen så att den hänger ner över hans rygg som en mantel.
Marion tar sig tid för alla, medan hon leende fortsätter framåt mot scenen. Det sitter flaggor där också. Flaggor i taket. Flaggor överallt.
I mikrofonen säger hon:
– Här i Fougères tjänar en arbetare mindre än en flykting.
Ett vilt jubel uppstår.
I en timme pratar hon om flyktingar, Trump, Putin Europa och uppbyggandet av en ny värld. Då och då avbryts hon av att någon ropar: ”Vive la France!”. Vid ett tillfälle brister publiken ut i allsång.
När alla är rörda till tårar får Marion sällskap på scenen.
Tillsammans sjunger de den franska nationalsången.