Den vite mannens hämnd

– Föreställ dig en vit man som tycker att han har förlorat sina privilegier till kvinnor, homosexuella och invandrare. Då förstår du varför den yttersta högern växer, säger statsvetaren Cas Mudde, världens kanske främste expert på högerradikalism och populism.

Lever vi i en repris av 1930-talet?

Statsvetaren Cas Mudde, 49, tycker att frågan måste ställas.
Samtidigt är den världsledande forskaren inom högerradikalism och populism tveksam till att jämföra vår tids högerextrema med Hitlers nazister.

– Du kan dra paralleller mellan allt möjligt. Men detta är i grunden en helt annan rörelse, säger nederländaren till VG.

– Det handlar inte om antidemokrati. Inte heller lever vi i en tid när majoriteten vägrar att tro på demokrati. Tyskland har alltid betraktats som en stark demokrati som Hitler tog makten över med utstuderade metoder. Men Weimarrepubliken hade ett mycket ungt demokratiskt system, där övervägande delen av folket inte trodde på demokrati. Idag tror merparten av folket på demokrati.

Cas Mudde fortsätter:

– De yttersta högerpartierna hotar den liberala demokratin, men inte

demokratin i sig. De accepterar folkstyre och flerpartisystem. Det de hotar är rättsstaten, mångfalden och minoriteters rättigheter. Det är ett i grunden helt annat hot, säger Cas Mudde.

Tror du att den yttersta högern till sist kan bli ett samhällshot?

– Personligen anser jag att om vissa minoriteters rättigheter hotas, är vi alla otrygga. Regimer som förtrycker en grupp har en benägenhet att förtrycka flera. Vi har alltid haft stora grupper som är selektiva i sin syn på yttrandefrihet eller rätten att demonstrera. Högern vill stoppa muslimerna, vänstern vill stoppa de högerradikala. Man kan säga att de flesta hotas av att systemet är hotat, säger Cas Mudde.

Populister och den yttersta högern talar som om den västerländska civilisationen står inför ett existentiellt hot. Varför tror människor på det?

– För att de har fått höra det på ett eller annat sätt, särskilt efter den 11 september. Islamofobin tränger ner i alla västerländska samhällen. Nästan alla nyheter vi får om muslimer är negativa. Allt vi hör om muslimer och islam är förknippat med terrorism.

– Idén om ett civilisationskrig är utbredd. Följer du enbart högervridna medier och sociala flöden kan du omöjligt komma till någon annan slutsats än att muslimerna är ute efter oss, och att vi står inför ett existentiellt hot. Vi tänker att det bara är ett fåtal som har fördomar till följd av okunskap. Jag menar att de flesta är dåligt pålästa, eftersom nyhetsflödet är så ensidigt. På det hela taget har den ensidiga bilden av muslimer och invandrare blivit i det närmaste total.

Du har tidigare varit skeptisk mot att stigmatisera alla med högerpopulistiska åsikter?

– Generellt fyller stigmatisering ingen funktion, men just nu tror jag att vi är för eftergivna mot de högerradikala väljarna, som om de är de enda som har problem. Det vi vet är att de inte är samhällets mest utsatta. De har inte tagit direkt skada av invandrare, men de upplever att invandrare är ett hot. Personligen tycker jag att vi kan slå fast att de känner så, men vi får inte agera som om den känslan stämmer överens med verkligheten, säger Cas Mudde.

– Kan en del av förklaringen vara att vita män har förlorat privilegier, makt och status till kvinnor samt etniska och sexuella minoriteter?

– Absolut. Du ser det väldigt tydligt bland Trump-anhängare. Det man ofta glömmer är att samtidigt som många vänstersympatisörer betraktar det som en ideologi; att det handlar om rasism eller vit nationalism, ser inte dessa människor det så. I deras mening var 1950-talet, eller hur de föreställer sig att livet var på 1950-talet, det gängse, det normala. De ser inte att de hade privilegier på den tiden. Om du diskuterar med dem och säger att: ”Okej, så ni vill att vita ska dominera minoriteter, och män dominera kvinnor”, så säger de: ”Nej, vi vill bara bli behandlade lika. Vi tycker inte att minoriteter ska få speciella rättigheter”. De förstår inte att det som förr var normalt var en situation där vita var privilegierade, säger Cas Mudde och fortsätter:

– Uppfattningen att vita har privilegier ligger ofta underförstått i politikers uttalanden, inte minst till vänster om mitten. Socialdemokrater säger till exempel att: ”Vi måste vara toleranta mot muslimer”. Varför ska vi vara toleranta mot muslimer? De är födda i vårt land, de är en del av oss. Genom att säga att vi måste vara toleranta mot muslimer, säger vi implicit att det är vårt land, och det är vi som äger detta land som måste ta hänsyn till dem som egentligen inte har rätt till det.

I vilken utsträckning kan tider av ekonomisk kris vara en förklaring?

– Det har knappast gjort saken bättre, men tills för tre, fyra år sedan nådde de högerradikale partierna inga större framgångar. Några gick det bättre för, andra sämre. Jag tror att flyktingkrisen ihop med terrorattacker, Schengen, och den allmänna krisen i relation till EU och europeisk integration har varit mycket viktigare. Om man ser till siffrorna är det praktiskt taget inga högerradikala partier som når framgång. Alternativ för Tyskland är ett undantag. De som når störst framgång är etablerade högerradikala partier som Dansk Folkeparti, Frihetspartiet i Nederländerna och Österrike, och Nationella Fronten i Frankrike.

Skulle du beskriva den 11 september som en vattendelare?

– Ja, vad gäller islamofobi. Politiken blev mer naivistisk och auktoritär. Det skedde en förändring i mittfåran när Berlusconi, Merkel och Sarkozy proklamerade att multikulturalismen var ett misslyckande. Nu var de högerradikala inte längre de enda som uttryckte skepsis till mångkultur, muslimer, invandring och EU. Till och med socialdemokratiska partier började argumentera mot invandring.

– Nu får vi betala priset för sådana ogrundade uttalanden. Varken Merkel eller Sarkozy införde ju en politik som återspeglade att multikulturalismen hade fallerat, de tyckte inte att det var så viktigt. Men Viktor Orbán i Ungern gör det gladeligen.

Kommer Trumps valseger att ha en smittoeffekt på europeiska val framöver?

– Det kan leda till att frågor som står högt på de högerradikalas agenda får större utrymme. Med hänvisning till Trump och Brexit kan de högerradikala säga att valresultaten inte går att lita på, och dra nytta av det för att framstå som starkare än de är, säger Cas Mudde.

– Tidigare har europeiska partier varnat folk för att rösta på de högerradikala, eftersom det skulle avskärma landet från samarbete med andra länder. Nu kan de högerradikala säga att ”vi har en person i Vita huset som är mer öppen för våra åsikter än vad ni är”.

Samtidigt är Trump illa omtyckt i Europa, delvis för att han förknippas med väletablerade europeiska fördomar mot amerikaner.

Cas Mudde fortsätter:

– Om Trump fortsätter på inslagen väg kan det leda till ett kraftigt bakslag i både USA och Europa. Om väljarna börjar tycka att Trump och Brexit är katastrofer, kommer de mer tveksamma sympatisörerna med den radikala högern att försvinna. Många väljare vill se en mer högervriden regering, men de vill också se resultat. De vill inte ha en kris.

Hur farliga är Europas högerradikala?

– I Europa sitter de högerradikala nästan inte vid makten någonstans, och jag tror inte att det kommer förändras särskilt mycket under 2017. Trots det sätter de högerradikala agendan och definierar ramarna för debatten nästan överallt. Det är konsekvensen av det ideologiska vakuum som det politiska etablissemanget har skapat.

Cas Mudde fortsätter:

– Socialdemokratiska partier har inte längre en socialdemokratisk agenda, och kristdemokrater har inte längre en kristdemokratisk agenda, medan liberalerna i stort sett bara surfar på de högerradikalas agenda. Sakta men säkert rör vi oss mot högern, som vi ständigt omdefinierar som mitten. Åsikter som tidigare uppfattades som högerradikala betraktas nu som mainstream-höger. Faran utgörs snarare av en försvagad mittfåra, än av styrkan hos de högerradikala.

– Om mainstream-partierna bara hade fört fram sin egen agenda, hade de haft mer än tillräckligt stöd för att ändra politisk riktning. I nästan alla länder har dessa partier mellan 70 och 90 procent av väljarstödet, ändå har vi intrycket av att majoriteten röstar på de högerradikala. Det skulle jag säga är en uppfattning som motarbetar sig själv. Om vi inte slår hål på den bilden, kommer vi snart att befinna oss i en situation där de högerradikala faktiskt är i majoritet.

Nästa vecka: Fem nya delar i ”Det vita raseriet” – bara i Aftonbladet Plus