Norges siste nazist
Åren som Vigrid-ledare gjorde Tore Tvedt, 73, så paranoid att han fortfarande sover med ett svärd vid sidan av sängen.
– Jag tänkte att livet var slut. Vigrid var krossat, och jag hade diagnostiserats med en aggressiv, elakartad cancer. Jag var utslagen, fysiskt och mentalt. Det var därför jag gjorde mig av med allt jag ägde och flyttade till campingstuga uppe på fjället i Trysil. Hösten 2008 nådde jag botten. Jag trodde aldrig att jag skulle klara mig med livet i behåll, säger Tore Tvedt.
– Jag låg i campingstugan i månader och väntade, men ingenting hände. Till sist öppnade jag dörren och gick ut på Trysilfjället jämte älgarna. De var mitt enda sällskap. Sakta men säkert blev jag friskare. Efter ett år for jag ner till läkaren och berättade att jag hade löst cancerns gåta: Frisk luft från Trysilfjället.
Han fortsätter:
– I början av 2000-talet hade Vigrid enorma framgångar, nya anhängare strömmade till från hela landet. Jag träffade en nerv hos det norska folket. Ceremonierna och dopen lockade kvinnor till den nationalistiska arenan på ett sätt som Norge aldrig skådat, varken förr eller senare.
Tore Tvedt berättar vidare:
– När jag plötsligt syntes i alla medier var det mängder av människor som ville skaka hand med mig. En gång försökte jag överblicka hur många stöttande sms jag hade fått, men gav upp när jag räknat till 10 000.
Vigrid
Organisationen betraktar guden Oden som universums skapare.
Vigrid rubricerades av polis och medier som en del av den nynazistiska rörelsen. 2005 beskrev säkerhetspolisen Vigrids ideologi som rasistisk och våldsam.
Organisationen propagerar för värnandet om den vita rasen mot utrotning till följd av ökad invandring av det de beskriver som “rasfrämmande”. De betraktar Adolf Hitler som en man som strävade efter att vara “Europas frälsare”.
Vigrid hade sin “glansperiod” i mitten av 2000-talet.
Idag är Tore Tvedt organisationens enda kända medlem.
– Polisen och myndigheterna gjorde allt för att stoppa mig. De trakasserade mig och alla som tog kontakt med mig. De ringde deras familjer och frågade om de visste att deras dotter eller son umgicks med en nazist, berättar Tore Tvedt.
– En gång bankade de på min dörr och ropade: “Tore, vi vet att du är hemma.” Då var klockan två på natten. En annan gång riktade de strålkastare mot mitt sovrumsfönster.
Han fortsätter:
– När jag åt middag på lokal kom de fram till mig i sina uniformer och slängde in mig i en isoleringscell. Med tiden blev jag rädd för att beställa varm mat, för jag visste aldrig om jag skulle hinna äta upp den innan polisen kom.
Med åren blev Tore Tvedt allt mer paranoid, säger han.
– När jag intervjuades av journalister, satt jag och funderade: “Är han egentligen en polis?” När sådant pågår i flera år bryts man ner mentalt. Jag har fortfarande sömnproblem. Jag kan vakna ur en mardröm och få för mig att någon nyss bankade på min dörr. Därför sover jag alltid med ett svärd vid sidan av sängen.
Tore Tvedt tar av sig kläderna i vardagsrummet, på gården utanför Notodden, för att klä sig i dräkten han bar när han utförde de fornnordiska ritualerna som gjorde Vigrid riksbekant på 90-talet.
Här ligger många av de föremål han använde när han utförde sina ”Vigrid-dop”. Två svärd, en torshammare, en vit skjorta samt förlagan Tvedt läser ur.
De flesta kvällar ser Tvedt på amerikansk långfilm dubbad till ryska. - Jag gillar att titta på film en stund medan jag äter kvällsmat, säger han.
Tore Tvedt sköter kvällshygienen och borstar tänderna i badrummet.
På gården i Telemark känner sig Tvedt, 74, starkare än på många år. Han är redo att kämpa igen, säger han. För några år sedan drabbades han av cancer.
– I mitten av 2000-talet tog mitt sociala liv slut helt och hållet. ”Tvedt är Norges farligaste man”, skrev tidningarna. I Drammens upplaga av Tidene gick polisen ut och sa att jag hade inlett ett samarbete med en extremt farlig motorcykelklubb, vilket inte var sant, säger Tore Tvedt.
– De förföljde mig vart jag än flyttade, och det var det värsta av allt. En borgmästare yttrade sig i lokaltidningarna och sa: ”Vi har jagat Tvedt förr, och vi ska fortsätta jaga honom”. Genom åren har jag bott på över tjugo ställen.
Han fortsätter:
– Polisen sa rakt ut att de tänkte göra allt de kunde för att göra livet surt för mig, och låt mig säga så här: De lyckades till 100 procent. Jag fick sömnproblem och paranoia av ett slag som folk inte kan föreställa sig. När det var som mörkast övervägde jag självmord, men då gick jag ut i skogen istället och kokade kaffe över öppen eld, och pratade med Oden.
– Nu har jag bott fyra år på en gård mitt i Telemark, och jag är så fit for fight och till 100 procent redo för kamp som en man i min ålder kan bli.
Han fortsätter:
– Här på gården är jag helt omgiven av djur och natur. Även om jag är en stadsmänniska från Asker och Tåsen i västra Oslo, har jag anpassat mig snabbt. Jag odlar potatis och hugger ved. I helgen ska jag upp på fjället och koka kaffe över lägerelden, och då tar jag emot Odins krafter direkt. Då öppnar sig horisonten, då öppnar jag mig.
– Hösten 2015 engagerade jag mig på nytt, riktigt ordentligt. Av två skäl. Det ena var Anders Behring Breiviks politiska argument till varför han var tvungen att ta till vapen. Allt det jag hade svårt att formulera satte han ord på.
– Breivik sa att skälet till att han dödade 70 personer på Utöya var att behandlingen av Tore Tvedt gav honom insikten att det inte fungerade att verka civilt i Norge inom lagens ramverk. För mig var det en offentlig upprättelse. En sten föll från mitt bröst. Jag fick det bekräftat, det jag har upplevt; att jag har blivit fruktansvärt illa behandlad av polisen. Jag är inte bara paranoid.
Tore Tvedt berättar vidare:
– Det andra som gjorde mig engagerad var planläggandet av ett stort asylboende i ett gammalt nedlagt turisthotell i Bolkesjö. Ortsborna rasade mot planerna, och jag gav dem mitt fulla stöd på Facebook.
– De blev ju mer förbannade över att jag stöttade dem, än på alla okultiverade invandrare som skulle flytta in i deras samhälle. Hur som helst blev jag engagerad på nytt.
Han började skriva brev till politiker och journalister på lokaltidningar.
– Efter det var jag så laddad att jag körde en riksomfattande, nationell kampanj, men responsen var fortfarande lika dålig. Jag började med kommunpolitikerna och fortsatte med Stortinget och alla lärare i hela landet vars e-postadresser jag hittade. Jag blev väldigt nöjd. Samtliga reagerade negativt, precis som förväntat, men Vigrid blev återigen en snackis i lärarrummen.
– Det jag tänker mig nu är att lansera Vigrid internationellt via internet. Det gör mig heltänd. Vi har ett budskap: Norge och Europa är på väg mot antingen utplåning eller krig. Detta krig kommer att föras tills vi vinner och de andra förlorar. Eller så förlorar vi och blir förintade. Något mellanting ser jag inte framför mig, säger Tore Tvedt och fortsätter:
– Många håller med mig, men deras önskan om ett bekvämt liv med jobb, familj och barn är starkare än viljan att kämpa. För mig är det tvärtom. Och det har jag självklart fått betala ett pris för. Efter att katten dog har jag ärligt talat känt mig lite deppig.
Tore Tvedt fortsätter:
– För en tid sedan gick jag in på en dejtingsida på nätet, och nu har jag dejtat ett par damer. Den ena skulle jag till och med resa till Spanien med. Men så googlade hon mig, och sedan hörde jag inte av henne mer.
– Jag har välsignats med ett gott humör, men känner mig ofta ensam. Om kvällarna tittar jag på amerikanska actionfilmer dubbade till ryska, medan jag dricker te och äter en smörgås. Jag är vit och äter en vit mans mat: Mesost, fårkött eller kaviar, säger han.
– Idag ska jag lägga ut en kort kommentar på Vigrids nätsidor om fake news innan jag går och lägger mig. Jag känner mig lite som en ensam, gammal man. Jag hade gärna haft mitt eget kött och blod omkring mig. Jag har inte sett mina fyra barn på 16 eller 17 år. Till vardags tänker jag inte på det, men det finns hela tiden i bakhuvudet.
Hur tror du det var för dem att växa upp med en far som kallades nazist?
– Negativt.
Är du bekväm med att kallas nazist?
– Det är något av det finaste man kan säga om mig. Jag kan inte få en bättre komplimang än så av medierna.
Tycker du det är en korrekt beskrivning?
– Till hundra procent.
Du störs inte av att bli kallad nazist?
– Det ger jag fan i. Kalla mig vad som helst, kalla mig för skithög, för då vet jag att jag har prickat rätt. Det pågår ett krig. Medierna och jag är på var sin sida av skyttegravarna. Jag måste räkna med att bli beskjuten.
Detta hände efteråt
Några dagar efter att denna intervju publicerades i mars, i lördagsbilagan VG Helg, parkerar tre polisbilar på Tore Tvedts uppfart. Fem poliser kliver ut och börjar banka på dörren. De slår in fönstret och ropar att han ska komma ut.
Tvedt hävdar att razzian sker till följd av intervjun du precis har läst – som ingår i artikelserien Det vita raseriet.
Experten: ”En organisation med våldspotential”
– Jag vet att de har sysslat med att planera attentat, och tränat paintball i skogen. Under en period hade de också ett skarpladdat vapen i sin ägo, som de sedan gjorde sig av med eftersom säkerhetspolisen var dem på spåren, hävdar Bjørgo.
Vigrid lyckades, som enda organisation i Norge, rekrytera medlemmar till den nationalistiska arenan under 2000-talet.
– Tore Tvedt och Vigrid framstod som en helt ny sorts nationalistisk organisation i Norge. Rörelsen hämtade inspiration från USA, där man har en lång tradition av att klä nationalism i en religiös dräkt. Tvedts version blev en kvasi-nordisk mytologi, där den fornnordiska guden Oden stod i centrum, säger Bjørgo.
Ceremonier där folk ”döptes” lockade inte minst unga människor. Samtidigt var genomströmningen av medlemmar påfallande stor.
– Han fick med sig ungdomar och döpte dem. Sedan försvann de igen. Förmodligen lockade det estetiska och mytologiska runt Vigrid, säger Bjørgo.
– De källor jag har talat med menar också att Tore Tvedt tog på sig rollen av en morfar eller farfar för unga, faderlösa killar.